Presskit

Speltitel	Solbrand
Utvecklare & Utgivare	Dead People Dreaming
Plattform(ar)	Steam
Utvecklingsstart	April, 2025
Lanseringsdatum	TBA
Genre	Utforskande Pusseläventyr
Antal Spelare	En spelare

Rå havspunk möter fornnordisk mysticism i detta arkeologiska pusseläventyrsspel satt i ett omtolkat Uppsala, Sverige.

Som ny Spökare ombord på HMS Solbrand djupdyker du ned i ett förflutet dränkt i fornnordisk myt och lågmäld lokal legend. Styr din undervattensfarkost, kartlägg sjunkna ruiner, upptäck kluriga fragment, mäla med de döda, och nysta i en pseudohistorisk knut av kosmiska proportioner: Varför är solen så högljudd?

Huvuddragningen är utforskandet av en rik och poetiskt suggestiv miljö med livfulla(!) porträtt av platser och personer, en unik mix av sci-fi och ockult nordisk mysticism, samt intrikata pussel och föremål som kan och måste studeras i extremt hög detalj för att kunna söka sig djupare ned i mysteriet.

Om du gillade Sunless Skies, Disco Elysium, Sherlock Holmes Consulting Detective (brädspelet), Return of the Obra Dinn eller Dredge, så ämnar detta vara ett spel för dig!

Media

Play

Material

Ladda ned allt material i en .zip

• Nyckelgrafik (jpg, png, psd i lager)
• Företag- och Spellogos (eps, png)
• Skärmdumpar
• Announce Trailer (video)
• Utvecklarporträtt

Exempel

Utvecklare

Hej! Jag heter Mattias Astenvald. Jag har varit verksam i AAA-spelindustrin strax över ett decennium, ursprungligen som Concept Artist-praktikant på Wolfenstein: The New Order, och senast som Art Director på Indiana Jones and the Great Circle. Idag är jag grundare av Dead People Dreaming och jobbar på mitt första solo-utvecklade spel, Solbrand.

Varför detta spel?

Jag är född och uppvuxen i Skogstibble, en liten by utanför Uppsala. På en åker i närheten står Skillstastenen, en vackert graverad runsten prydd med en bevingad drake, troligen omkring tusen år gammal. Texten lyder:

“Jogen och Fastger och Örik lät resa stenen efter Borger fader sin, den frejdade.
Själv högg Örik efter sin fader runorna dessa. Tyd den som kan.”

ᛁᚯᚴᛂᛦ ᛆᚢᚴ ᚠᛆᛋᛏᚴᛂᛦ ᛆᚢᚴ ᛆᚢᚱᛁᚴᚱ ᛚᛁᛏᚢ ᚱᛁᛏᛆ ᛋᛏᛂᚿ ᚤᚠᛏᛁᛦ ᛒᚯᚱᚴᛂᛦ ᚠᛆᚦᚢᚱ ᛋᛁᚿ ᚠᚱᛂᚼᚿ
ᛋᛂᛚᚠᚱ ᚼᛁᚮᚴ ᛅᚢᚱᛁᚴᚱ ᚤᚠᛏᛁ ᛋᛁᚿ ᚠᛆᚦᚢᚱ ᚱᚢᚿᛁ ᚦᛁᛋᛆ ᚱᚮᚦᛁ ᛋᛆ ᚴᚢᚾᛁ

Förutom den ganska roliga axelryckningen till slutkläm presenterar stenen ett mindre mysterium i att den är det enda kända exemplet gjort av Örik, men dess intrikata natur antyder en större erfarenhet. En trolig förklaring är att han främst arbetat med mindre varaktiga material som trä eller textil, och att de flesta av hans verk har slukats av tiden.

Nyligen besökte jag stenen och häpnade av hur synlig den är från samma väg som min skolbuss åkte på varje dag när jag var liten. Jag måste ha passerat den hundratals gånger, men aldrig sett eller ens hört talas om den förrän nu, 33 år gammal.

Omkring denna tid hade jag snubblat över en fantastisk blogg där en lokal amatör(?)historiker delar intressanta faktoider från sina exkursioner i och omkring Uppsala. Den öppnade mina ögon för hur sprängfull staden är med små spännande detaljer med djupa rötter som detta, som jag hittills varit helt blind för; jag började göra egna efterforskningar och märkte snabbt hur till synes händelselösa platser jag brukade passera under mina löpturer blev spännande och mytiska, och i stort sett varje gatuhörn började skimra i detta nya historiska ljus. Till exempel:

• Studentboendet ‘Imperfektum’, så kallat för sin ständigt skiftande labyrintiska planlösning, och vars huvudman var något av ett mysterium i sin egen rätt (mer om detta en annan gång).
• Det aldrig sedda fjärde bandet av Rudbeck’s ‘Atlantica’, bränt till aska i kyrktornet under den stora stadsbranden 1702.
• Emanuel Swedenborgs mystiskt försvunna (senare återfunna!) skalle.
• Ruinerna av Ärkebiskopsborgen som lurar bara centimeter under dina fötter i Universitetsparken (där jag helt ovetandes har suttit på en bänk och ätit lunchsmörgås från Ofvandahl’s många somrar!)

Men också mindre berättelser, som:

• Hur staketet runt Flustret i själva verket är staketet från gamla Restaurang Rullan, bl. a. av UFO-skymt¹ omryktad!
• Den fem-armade gaskandelabern och dess torghoppande århundrade, eller dess lejonprydda småsyskon som brukade synas på varje gatuhörn (en av vilkas armar idag kan ses hålla skylten till Pumphuset vid Islandsfallet).
• Att Järnbron, idag uppströms, brukade ligga där S:t Olofsbron nu ligger, eller hur de fyrkantiga inbuktningarna i Fyrisåns profil brukade ockuperas av myllrande tvätterier.
• Och apropå ån, det gamla kallbadhuset vid Eddaspången! Och Ultunahjälmen (och svärdet)! Och Celsius gamla observatorium, den enda slinta byggnaden att bryta stadens rutnät.
• Och, och, och …!

Listan kan göras omåttligt lång över intressanta, meningsfulla, roliga, rörande, eller inspirerande spår lämnade av verkliga personer och händelser som jag tror ytterst få känner till. Det slår mig hur underligt det är att jag i denna digitala tidsålder kan veta så mycket vad som förssigår på andra sidan jordklotet, men knappt något om där jag faktiskt lever mitt liv — trots att här finns så mycket som uppenbarligen skulle berika ett liv! Varhelst i världen du befinner dig är jag övertygad att skulle du bara börja skrapa lite på ytan skulle detsamma visa sig vara sant. Jag skulle vilja se mer lokala skatter uppdagas och uppskattas!

Så i April 2025 bestämde jag mig för att gå Öriks väg och prova handen på något nytt: att utveckla ett indiespel med mål att lyfta och hylla dessa små lokala historiska detaljer och mysterium — den lilla vardagsmagin som står att finna överallt omkring oss.

Solbrand är ett fiktivt verk, men med i stort sett varje kvadratcentimeter inspirerad av verkliga platser, händelser, eller människor, hoppas jag att det kan väcka nyfikenhet att lära sig mer om vår stad och dess spännande historia.

Jag lämnar er med detta diktstycke som man kan finna i spelet, skrivet av den ryktbare Gösta Wennerbrage (ett namn som kanske klingar bekant för somliga!):

Förveten i min ungdom,
i visdoms källargård jag gick,
O fann mig mellan väggarna,
i kunskapens Bur.

Ur dunkel skrift ett fasans ljus,
Svalan cirklade för nära,
Evigt bränt uti mitt sinn,
Säg var det dårskap — jaha!

då bär mig ned mot Kap,
ditåt portarna stängs,
ty nu står jag utan valet,
det blir Hospitalet!

---

Footnotes

1. I ‘Upsala Tidning’ fån 31:a Augusti 1880: “Qvällen mellan den tretionde och tretiondeförsta observerades här vid niotiden en himlakropp under särdeles egendomliga omständigheter. Den visade sig först i ostlig riktning och passerade sedan mycket långsamt zenith, hvarefter den så småningom försvann som en lysande punkt i rymden. Skenet, som, då den först iakttogs, var särdeles klart och intensivt med en ljusstyrka fyra à fem gånger så stor som Venus … Hvad som i synnerhet tilldrog sig uppmärksamheten, var att upprepade gånger tydliga småpartiklar under form af gnistor syntes afskilja sig från kroppen. Fenomenet varade tre à fyra minuter.” Den fortsätter: “Insändaren och, efter hvad vi veta, flere andra personer hafva blifvit missledda af den luftballong, som i går afton uppsändes från Rullan och å hvilken genom en stubintråd afbrändes bengaliska eldar.” ↩